Hur man tränar upp sin kreativitet

LÄS OCKSÅ OM BOKEN: Hur du blir din egen bästa vän


Kan man verkligen träna upp sin kreativietet?

Har du varit med om att du idealiserat något, sett upp till det och känt att det är oåtkomligt för dig – och sedan när du fått titta närmare på det där fantastiska, nästan övernaturliga, så visade det sig egentligen var något ganska trist, alldagligt och totalt oromantiskt?
Så känner jag inför förmågan att vara kreativ. När täckelsen föll för mig för sådär tjugo år sedan, så glodde jag bara besviket på plakatet som stod där bakom. Det fanns ingen gudomlig inspiration, ingen medfödd gåva eller mystisk och härlig egenskap som bara genier råkat ha fått från ingenstans. Det fanns bara en stor skylt där det stod ARBETE! Romantiken försvann, men nyckeln var ju där. Arbete. Jag gillar ju arbete.

Den allmänna bilden av en kreatör som sitter i motljus i en mysig soffa och sippar på en kopp te medan han/hon skriver med en gammaldags penna på ett vackert och dyrt papper har med åren blivit alltmer löjeväckande för mig.
Jag har inte träffat en enda högkreativ människa som börjar sitt jobb oförberedd, sittandes på en solnedgångsdränkt klippa eller uppkrupen i en soffa med ett glas vin och lustfyllt hittar på idéer. Och om de nu skulle göra det - vad är i så fall deras försök värda om de inte är ordentligt utforskade, underbyggda med research, uppoffringar och massor, massor av misslyckade försök?
Här har vi skillnaden mellan amatörer och proffs igen. Amatörer får ett lugn av sitt skapande, av sin målade bild av solnedgången på den där klippan och det är bra - vi behöver mer lugn i världen - men proffset som står bredvid har redan målat av ”den där jävla solnedgången” trehundra gånger och fortfarande inte fångat det som han/hon vill fånga. Och ändå har han/hon studerat alla målningar av solnedgångar som finns, läst andra konstnärers idéer och testat, testat och testat för att få fram exakt den vision som finns i huvudet.

Det jag säger är att professionell kreativitet ofta är ett slags krig.
Man måste slåss och få stryk hela tiden för att hitta det där man är ute efter. Det gör man oftast inte bäst med ett glas vin och en fantastisk utsikt, utan med research, arbete, tester, misslyckanden och ännu mer arbete. Jag skulle vilja säga att det är helt omöjligt att hålla en hög kreativ nivå utan omfattande förkunskaper. I alla fall inte en nivå som kan uppskattas utanför din omedelbara krets som består av mamma eller kompisarna.
–”Oh, du är så kreativ”, är en mening man inte vill höra om sig själv. Det man vill höra är:
–”Det högg i hjärtat när jag läste din berättelse. Jag kunde inte sova den natten.”
Så hur tränar man upp den där kreativiteten som skapar resultat som hugger i andras hjärtan/får dem att skratta/får dem att köpa/ får dem att vilja ha mer?
Jo, man lär sig. Man arbetar! Man misslyckas. Man gör om. Man gör om igen. Och igen.

LÄS OCKSÅ: Så blir du framgångsrik - utan pengar, utan kontakter och med helt fel bakgrund

Kreativitet kommer från det du redan kan och ibland från det som du inte visste att du redan kunde. När du jobbar med något och plötsligt får en Aha-upplevelse, ett ögonblick av insikt, det är då din hjärna har hittat en koppling mellan något som överraskar dig. Du kanske inte såg att konceptet fanns där, men genom några intensiva och blixtsnabba serier av processer, så drog din hjärna fram det. Fantastiskt. Och allt det där kom från dina tidigare erfarenheter och kunskaper som du redan har, inte från den gudomliga inspirationen (även om man kan kalla processen det om man har lust). Din hjärna kan hitta kopplingar mellan saker som inte verkar ha någon koppling alls genom att göra en egen bearbetning av idéer och intryck. Visst är det coolt och det enda du behöver göra är att åstadkomma fler saker och att lära dig fler, nya saker.

Fantastiskt – och rättvist – att egna ansträngningar lönar sig.

Kreativa muskler kräver träning precis som stora biceps kräver underhåll för att fortsätta vara starka och stora. När vi är barn är vi öppna och fria i tanke och handling, men sedan kommer det stora systemet Samhället med skolan och dödar oss inombords. Lagom tills vi är färdigformade kliver vi in i arbetslivet som tar den sista kreativa kraften ur oss och förvandlar oss till drönare eftersom det är lugnast så. Vi ägnar halva dagarna åt att oroa oss över vad folk ska tycka och trycker ner vår kreativitet - samtidigt som vi undrar varför åren gick så jäkla fort och varför vi inte åstadkommit så mycket i livet.

Så där, lite att börja med