Sluta hitta på ursäkter till att du inte kommer dit du vill!

LÄS OCKSÅ OM BOKEN: Min Bucket List - Idéboken för DINA livsdrömmar


"Jag kan inte".

"Jag hinner inte".

"Jag vet inte hur man gör".

"Jag vågar inte".

Hur ofta undviker du att ta tag i saker som borde eller måste göras genom att försvara din brist på handlingskraft med sådana här gamla, trötta ursäkter?
Hur ofta sänker du dina egna drömmar och idéer med den sortens ihåliga lögner?
Hur ofta skyller du på småsaker i tillvaron för att du aldrig kommer igång med dina projekt?
Förmodligen ganska ofta.

Men … det är så vi människor i rätt stor utsträckning fungerar. Istället för att få saker och ting gjorda, tar vi gärna minsta lilla chans till att slippa undan. Det tycks alltid finnas en bra ursäkt till hands för att förklara varför du aldrig kom i väg på den där resan, varför du aldrig sa ifrån när arbetsbördan bara ökade på jobbet eller varför du aldrig satte igång med att skriva den där boken som du burit på under så många år.


Du vet exakt vad jag pratar om!

Sedan kan man alltid diskutera om människan i grunden egentligen är en lat och oengagerad varelse, men med tanke på att vi inte längre befinner oss i fuktiga grottor och jagar föda för dagen med stenyxor och knölpåkar, finns det anledning att tro att vi faktiskt besitter en rätt stor portion upptäckarglädje, uppfinningsrikedom och kreativ intelligens.

Många tycker att obeslutsamma människor som hela tiden drar till med en ursäkt som försvar för att saker och ting aldrig blir gjorda, är lata, svaga eller fega.

Riktigt så enkelt är det inte.
Alla människor faller då och då i den fällan. Ibland kan det vara skönt, till och med nödvändigt, att använda sig av en ursäkt för att undvika problem eller onödiga konfrontationer som bara slukar energi och skapar irriterande ringar på vattnet.

Det finns också tillfällen då vi är fulla av beslutsamhet och koncentrerat och utan att tveka gör det vi ska eller det vi vill göra med disciplin och rationell effektivitet.
Skillnaden mellan dessa två sinnestillstånd kan beskrivas som ett mått på viljestyrka.

Det är nyckelordet i sammanhanget: Viljestyrka.
När du förhalar ett beslut saknar du helt enkelt den där viljestyrkan, men det skulle ändå inte förändra någonting. Om du inte kan påverka din egen viljestyrka, är det meningslöst att tro att den är en lösning som fungerar, för det gör den inte.

LÄS OCKSÅ: 3 avgörande skäl till varför du ska sluta leta efter ursäkter om du vill komma vidare i livet

Om du verkligen vill förändra saker och ting finns det verkligen bara en enda lösning - gör det bara!
Det spelar ingen roll om det handlar om ett stort, omfattande steg som innebär en verklig förändring i ditt liv eller om det gäller mindre saker. Allting börja med ett första steg, sedan är det bara att fortsätta - steg för steg tills du är i hamn. Det låter enkelt och det är det också. Det svåra är att lära sig av med ovanan att hela tiden skjuta upp saker som känns svåra, krångliga och jobbiga. Orsaken till varför vi gärna skjuter upp allt vi kan, är åter igen rädsla. Vi är helt enkelt rädda för att bli avslöjade. Vi är rädda att inte räcka till. Vi är rädda att våra kunskaper, vår energi och våra tillkortakommanden ska innebära att sanningen kommer fram - den sanning som säger att vi inte riktigt duger. Sådant är förstås riktigt jobbigt att få veta. Därför blundar vi hellre och gör ingenting. Det är bättre leva kvar i den föreställningen att vi kan om vi bara vill - men just nu vill jag inte! Det är bättre att lura sig själv så länge det går för att slippa ta reda på den verkliga sanningen. Det kvittar om det gäller att be om löneförhöjning på jobbet, ringa ett jobbigt samtal eller träffa en person som vi verkligen tycker om - vi väljer att inte ta steget för att vi är rädda för att bli sårade, besvikna och ratade.

Har du tänkt på hur bebisar gör ibland?
Det håller händerna för ögonen för att gömma sig för oss vuxna som nyfiket tittar på dem. Bebisar tror att om de inte kan se oss, så kan vi inte heller se dem.
Ett sådant beteende är inte bara gulligt för en bebis. Det är också fullt naturligt att göra så - men bara när man är just bebis. Att hålla på så även i vuxen ålder är varken gulligt eller naturligt, ändå är det precis vad vi ofta gör bara för att slippa konfrontera verkligheten.

Det finns en annan bra historia som belyser samma sak. Det är Candace Pert som i filmen "What the Bleep Do We Know" som berättar en (förmodat sann) skröna om de spanska conquistadorerna och Moctezuma II, aztekernas härskare.

Historien handlar om att de spanska invasionsfartygen var osynliga för det aztekiska folket. Orsaken var enkel; aztekerna hade aldrig tidigare sett någonting som spanjorernas skepp och när de spanska soldaterna 1519 klev iland, iförda sina skimrande rustningar, trodde urinvånarna att de var gudar vars gyllene hjälmar reflekterade solens strålar och fick det att se ut som om främlingarna kom gående över vattnet. Aztekerna välkomnade besökarna med öppna armar och behandlade dem också därefter. Resten av historien visar att det var ett ödesdigert misstag - den spanske conquistadoren Hernán Cortes avsatte Moctezuma och tvingade honom att erkänna Spanien som folkets nya härskare.

Enligt legenden satt en av aztekerna i flera dagar och bara stirrade ut över havet på den plats den spanska galjonsfartygen hade ankrat innan han lyckades se fartygen.

Vad betyder då den här lilla berättelsen?
Helt enkelt att vi människor ofta misslyckas med att se det vi egentligen ser.
"Vi ser inte skogen för bara träd", brukar det också heta, men innebörden är precis den samma. Att vi inte kan upptäcka det uppenbara beror antingen på ett psykologiskt motstånd mot nya erfarenheter och/eller en oförmåga att ta till sig saker och ting som vi inte redan har en bekräftat erfarenhet av.

Hela den här kedjan kan beskrivas som ett oändligt kretslopp.

* Verkligheten är det som vi tror är verkligt.

* Det som vi tror är verkligt är också det som vi sedan också får.

* Det som vi får är det samma som det vi söker efter (eller förväntar oss).

* Vi söker det som vi redan känner till.

* Det som vi känner till, är det som vi tror är verkligt.

* Det som vi tror är verkligt är också vår definition av verklighet …

… vilket leder oss tillbaka till utgångspunkten som säger att verkligheten är det som vi tror är verkligt.

Låter det krångligt?
Följ den här lilla rundturen en gång till och tänk efter vad det är du verkligen läser. De flesta av oss ser ett tydligt mönster i de här påståendena. Problemet är bara att de flesta av oss inte inser att de också gäller oss själva!

Vet du en sak?
Sanningen gör ont ibland, men den går inte att undvika. Den går inte att gömma undan den hur länge som helst. Förr eller senare måste vi ta konsekvenserna av vårt handlande - och av att vi ibland vägrar se verkligheten som den är.
Förr eller senare måste vi välja, antingen tar vi reda på vad som händer om vi möter den där personen eller ber om den där löneförhöjningen, eller så fortsätter vi leva i en meningslös lögn ett tag till.


"Önska inte att saker och ting var lättare - önska istället att du var tuffare".
- Jim Rohn


Det finns en viktig fråga som du måste ställa dig.
Vad är det absolut värsta som kan hända om du träffar den där personen, ber om den där tjänsten eller säger ja, respektive nej till det där erbjudandet?

Du får kanske inte alls det svaret eller den responsen som du hoppats på och det kan göra ont. Du blir arg, ledsen, sårad eller besviken, men vad som än händer kvarstår det viktigaste av allt - du överlever. Du klarar det också och du får veta en sak som du aldrig annars fått veta om du bara backar undan hela tiden och bara blundar för det som faktiskt är oundvikligt i längden. Du får svart på vitt och du slipper sväva i ovisshet längre. Det mår alla människor mycket bättre av.

LÄS OCKSÅ: 4 sätt att sluta hitta på ursäkter och äntligen ta kontroll över ditt liv

Du ska få veta en viktig sak till.
Det är mänskligt att vilja att allting ska vara perfekt.
Det är mänskligt att tro och hoppas på ett perfekt tillfälle där allting bara faller på plats precis så som vi planerat och drömt.
Problemet är bara att det är lönlöst att vänta på ett sådant tillfälle.
Varför?
För att det också är en dålig ursäkt för att konfrontera sin rädsla.
För att det perfekt tillfället helt enkelt inte finns. Har du kanske hört det förut?
Att förvänta sig att någonting ska bli perfekt är bara ett annat sätt att göda sitt dåliga självförtroende, att än en gång påminna sig själv om att "jag duger inte riktigt" och att vi hela tiden behöver andra människors bekräftelse.

Det finns ett effektivt sätt att sluta hitta på ursäkter som egentligen inte gör någon som helst nytta.
Allt handlar om att programmera om hjärnan.
Det är inte alls så konstigt eller svårt som det låter.
Hemligheten ligger i att slå sönder sina gamla fördomar och bryta sina gamla mönster. För att lyckas med det, finns det två steg:

1). Prioritera saker och ting i din tillvaro. Lista dem i systematisk ordning. Det viktigaste först, det nästviktigaste sedan och så vidare.

2). Slå sönder stora, jobbiga problem eller projekt och dela upp dem i mindre, mer lätthanterliga bitar.
Steve Mittleman, världsrekordhållare i långdistanslöpning, sa en gång;
- "Jag sprang aldrig 160 mil. Det hade jag aldrig klarat av. Jag sprang en mil 160 gånger".

Grinsill Pill

Grinsill Pill