Släpp illusionen av kontroll

LÄS OCKSÅ OM BOKEN: Lyckopiller - Livslyckan som i en liten ask


Det finns en mängd negativa val som vi gör, både medvetet och omedvetet. Dessa negativa val styrs av falska förespeglingar om oss själva och om vår omgivning. Vi inbillar oss en massa trams i onödan, helt enkelt. Problemet är bara att vi gillar att plåga oss själva med sådana här val.

Här är några vanliga exempel:
* Om jag hela tiden oroar mig, inte minst för sådant som ännu inte hänt, så kommer ingenting dåligt att hända.
* Om jag klär mig och beter mig precis som alla andra, kommer jag lättare att smälta in och bli accepterad.
* Om jag sluter mig inom mig själv, kan andra människor inte såra mig.
* Om jag inte försöker förverkliga saker som jag drömmer om, behöver jag aldrig uppleva ett misslyckande när drömmen kraschar.

Det är precis den här sortens negativa val som ger oss illusionen av att ha kontroll. Dessa val har sina rötter i vår rädsla, men det behöver inte vara så farligt som det låter. Rädsla kan vara nyttigt. Rädsla är till och med en absolut livsnödvändighet för att vi människor ska lyckas överleva.

Hur skulle det se ut om vi inte var rädda för någonting?
Vi skulle simma ut på djupt vatten i en rykande storm, köra mot rött i rusningstrafiken, ställa oss framför framrusande bilar och göra en massa andra vansinniga saker som vi lärt oss att frukta för vår egen säkerhets skull. Den här sortens rädsla är hälsosam och nyttig och den skyddar oss. Den varnar oss för verkliga faror till skillnad från den rädsla som vi inbillar oss, som begränsar oss och hindrar oss från att tänka en gång extra och våga göra ett medvetet positivt val istället för ett instinktivt negativt som i exemplen ovan.

Vi kan titta lite närmare på ett par av dessa exempel.
Du tänker: "om jag hela tiden oroar mig, inte minst för sådant som ännu inte hänt, så kommer ingenting dåligt att hända".
Den sortens tanke bottnar i en rädsla - i en förutfattad mening - som i sin tur säger; "Om jag slutar oroa mig, så kommer garanterat något dåligt att hända"!
Det är på samma sätt som när du ursäktar din brist på motivation till att göra något som du drömt om genom att säga " Om jag inte försöker förverkliga saker som jag drömmer om, behöver jag aldrig uppleva ett misslyckande när drömmen kraschar".
Den tanken bottnar i en rädsla - och i en förutfattad mening - som säger; "Om jag försöker göra det som jag drömmer om, kommer jag garanterat att misslyckas".

LÄS OCKSÅ: TEST: Har du kontroll på ditt kroppsspråk?

Varför inbillar vi oss då sådana korkade saker?
Varför lurar vi oss att tro på sådana här "tvångstankar"?
Det verkar ju så logiskt att bara se igenom sådana uppenbara dimridåer och istället välja att inte låta sig luras av att man tar ut en massa onödig rädsla och oro i förtid, eller hur?
Problemet är att de flesta människor inte riktigt vet varför de väljer som de gör. Det resulterar ofta att vi istället för att våga prova något nytt och främmande ("farligt"), väljer att hålla oss till det trygga, invanda och välkända. Då slipper vi också "utmana" det okända och riskera att göra bort oss eller misslyckas. Många människor hade säkert blivit riktigt lyckliga om de kunde använda både hängslen och livrem - bara för säkerhets skull.



Det enda sättet att lyckas bryta sådana här vanor, är att lära sig att definiera sin rädsla. Att lära sig peka ut en konkret sak som gör att vi tvekar och backar.

Att ta reda på vad det är som känns så skrämmande med att våga göra lite annorlunda val, är inte alltid så lätt. Inte sällan kan man jämföra det med att försöka bestämma exakt var en perfekt formad cirkel börjar någonstans.

För varje nytt vägskäl vi ställs för i livet - de spelar ingen roll om det gäller ett stort och avgörande beslut, eller ett litet och mindre betydelsefullt - gäller det att fråga sig själv en viktig sak;
Vad är det värsta som skulle kunna hända om jag inte automatiskt väljer den mest uppenbart säkra och trygga lösningen varenda gång jag ställs inför en ny situation?

Ja, jag kan få ett nej och det kan förstås kännas tungt och jobbigt.

Ja, det kan gå åt skogen och allt jag jobbat för kan misslyckas.

Det finns en massa "worst case scenarios", men de har alla en sak gemensamt.
Vet du vad det är?
Att vad som än händer, är utgången inte värre än att du överlever och kan resa dig och repa nytt mod igen!

Vad är du rädd för?
Som för de flesta av oss, gissar jag att du är rädd för att upptäcka tankar och egenskaper hos dig själv som du helst vill blunda för och hålla inkapslade. Vi är precis lika rädda för vad andra människor ska tycka om oss. Rädslan att bli utpekade och bortstötta för att vi är annorlunda och för att vi gör "konstiga saker", är något som hängt med sedan vi började vingla omkring på dagis och först började bli medvetna om att det finns skillnader människor emellan. För att bli accepterade lär vi oss därför tidigt att hellre göra som andra vill än som vi själva vill och bete oss som alla andra bara för att bli accepterade.

Genom att hålla fast vid den här sortens tankar begränsar vi oss helt i onödan.

Vi slösar en massa energi på att oroa oss i förtid och på att leta orsaker som kan motivera varför vi gör de fega val som vi ofta gör.

Har du tänkt på varför vi ofta känner oss trötta hela tiden när vi är deppiga och omotiverade, trots att vi kanske inte gör någonting annat än bara sover den mesta tiden?
Det är bara för att det krävs mycket mer energi än man tror för att hålla alla negativa och självdestruktiva tankar vid liv!
Har du tänkt på varför vi ofta ser ned på människor som är uppspelta och lyckliga? Varför är det inte lika "fint" att vara glad som att vara ledsen?
Ofta beror det på att vi lever i ett samhälle som förknippar sorg och vemod med "seriösa" människor och lycka och skratt med "ytlighet".

LÄS OCKSÅ: 5 effektiva sätt att kontrollera din ilska

Hör du hur korkat det låter att vi väljer att tro att dystra personer skulle ha en "djupare och mer komplex personlighet" och vara mer intellektuella och djupsinniga än glada?

Ändå är det just sådana "val" vi instinktivt gör hela tiden och som färgar och begränsar vår tillvaro, bara för att den reflexen är så djupt inrotad hos oss och för att det krävs mod och energi att förändra den.