Behöver du en digital avgiftning? (läs på egen risk)

LÄS OCKSÅ OM BOKEN: Konsten att sätta smarta mål - och att nå dem


Jag har upptäckt något sensationellt. Kvinnor har förvandlats till det som småkillarna var på nittiotalet. Du ser det överallt. Kvinnor som ständigt tittar ner i en mobiltelefon och knappar på den. De gör det på bussen, på banken, i kön, på lekplatsen (med en hand på gungan) ja överallt. De gör det till och med när de promenerar.

På nittiotalet när mina barn var små och min son och hans kompisar var helt fixerade vid handhållna Nintendospel så tjatade samtliga mammor på dem. ”Men ska du inte bada nu?” och ”Nu är vi faktiskt utomlands och du kan inte bara sitta under en filt hela dagen med den där mackapären”.

Så kom tjugohundratalet. Nu är det främst kvinnorna som sitter där, helt borta från omvärlden och knappar på en manick. De gör det till och med när de är på middag hemma hos folk. Oartigt är ett för svagt ord, ohyfsat är mer passande. Men det går inte att säga något om det – det är som det är – ett accepterat beteende.

En annan intressant sak på temat digitalt ser man på Facebook. Par åker iväg på romantiska resor men tar sig ändå tid att uppdatera sin status på Facebook hela tiden: ”Sitter på ett mysigt café i Rom – kan man ha det bättre?”. Men, tänker jag, hur kommer det sig att de uppdaterar sin status i realtid när de har sin partner med sig och borde vara uppslukade av henne/honom.

Svaret på frågan är att de är digitalknarkare, men vilken är den riktiga frågan? Vad är det som gör att det är okej att låta mobiltelefonen avbryta eller ersätta den konversation eller det sammanhang man befinner sig i? När blev det inte oartigt?

Är det så att mobiltelefonen och datorn hjälper - och tillåter oss - att gömma oss från våra verkliga relationer för att vi av olika skäl inte vill sitta där ansikte mot ansikte med en annan person längre?
Om något inte intresserar oss just nu så har det blivit okej att titta på skärmen och se om det finns något, vad som helst som kan vara bättre.

LÄS OCKSÅ: TESTA DIG SJÄLV: Hur mobilberoende är du?

Kan det vara så att på vägen mot att bli digitalknarkare så gömmer vi oss inte bara från andra utan också oss från själva och våra djupaste känslor?

Hur är det med dig – vad har du telefonen till egentligen?
Kan du lämna den hemma utan att känna dig orolig? Kan du stänga av telefonen när du äter middag eller när du pratar med någon ansikte mot ansikte? Om telefonen blippar till - kan du låta den ligga utan att genast kasta dig över den och se vem som vill dig något?