Har du tappat bort dig själv?

LÄS OCKSÅ OM BOKEN: Stå på dig - annars gör någon annan det


Utvecklingsmässigt brottas vi med att hitta oss själva som tonåringar och unga vuxna. Men vi tvingas också snart in i ”Det stora systemet” där alla uppmuntras att bli likadana, sträva efter och göra ungefär samma saker för att passa in på de förväntningar som samhället har på oss som ”ansvarsfulla, vuxna medborgare”.

Och sedan rullar det på i samma gamla hjulspår ett bra tag.

Det brukar dröja tills vi blir medelålders innan de här existentiella frågorna vaknar till liv igen och börjar
pocka på uppmärksamhet med en allt mer påträngande intensitet.

Under livsresan - med allt vad det innebär av ansvar, krav och till och med förströelse – dyker det upp stunder när man fastnar framför sin spegelbild och kämpar med att känna igen sig själv.

”Vad var det egentligen som hände?” undrar man och funderar på hur (och varför) man hamnade där man hamnade.

”Hur blev mina planer för framtiden så här... konstiga?”

Men det här är exakt vad som händer när åren går och man inte tar sig tid till att reflektera över sin tillvaro.

LÄS OCKSÅ: Vad är det för skillnad på självförtroende och självkänsla?

Känslan av att vara en egen individ försvagas. Du blir lättpåverkad och inknuffad i en livsstil som kanske inte alls representerar den du verkligen är. Och konsekvenserna av att strunta i det jobbet visar sig förr eller senare.

En tyst frustration växer i ditt hjärta och det beror ofta på flera saker som sker när tiden bara får gå:

Vi sätter alla andras behov före våra egna. När vi bara fokuserar på andra och struntar i oss själva, så glömmer vi bort att värdera oss själva och vad vi själva behöver och vill ha.

Våra liv förändras och därmed också våra roller i tillvaron. Skilsmässa, pension, arbetslöshet, en
närståendes död eller andra jobbiga händelser eller traumatiska erfarenheter kan också göra att man
förlorar känslan för vem man är - särskilt när det handlar om de känslor som har med våra roller att göra.

Vi skäms och känner oss små och gömmer undan delar av oss själva. Vi kanske har blivit itutade att vi är tröga, konstiga, fula, dumma eller ovärdiga på något sätt. Vi har kanske blivit retade och kritiserade. Samhället, våra föräldrar och skolan har lärt oss att blunda för individen inom oss och sett till att vi rättat in oss i ledet. Vi teg och gjorde som vi blev tillsagda. Vi lät oss bli formstöpta efter mallen och blev – utan att vi tänkte så mycket på det – en person som vi egentligen kanske inte alls är. Om man bara låter åren gå utan
att göra motstånd och rannsaka sig själv, så är det lätt att man förlorar känslan för vem man innerst inne
faktiskt är – och vad man egentligen helst av allt vill ägna sitt liv åt att göra.

Vi lurar och döljer saker för oss själva, helt enkelt. Vi förnekar och skyller ifrån oss och tappar förmågan att bli självmedvetna. Orsaken till dessa självbedrägerier är, när allt kommer omkring, kanske att vi är rädda för att vi inte gillar vårt verkliga jag som gömmer sig längst där inne. Då kanske vi också struntar i att leta av det enkla skälet att vi inte vill konfronteras med sanningen.

Och vi är alla under attack
Vi är bortkopplade från våra tankar och känslor genom att vara konstant distraherade på olika sätt. Är det inte jobbet/Facebook/yttre krav, så är det alkohol, mat och en pryljakt utan slut som gör att vi missar viktig information om vem vi innerst inne är. Det finns alltid en ursäkt för att slippa tänka jobbiga tankar om hur vi egentligen mår och vad vi vill ha ut av vårt liv. Gör du som alla andra när du känner dig rastlös eller lite obekväm och sträcker dig instinktivt efter mobilen eller efter något att äta?

Distraktioner, plikter och tidsfördriv spolas över oss från alla håll precis hela tiden. Det som avslöjar oss mitt i språnget är de där ropen om en längtan efter innehåll som man ser hela tiden. De som man ser i de peppande fraserna på Facebook om att man ska hitta sig själv och att man ska söka i sitt inre och våga
vara den man innerst inne är. Det handlar om rop om att bli ett original som förmedlas i vackra bilder och med upplyftande citat om att alltid förbli unik och som sprids över internet som 2000-talets främsta evangelium.

LÄS OCKSÅ: 9 frågor att besvara för att sluta sätta andra människors behov före dina egna

Men problemet är att människor i allmänhet egentligen inte alls är de original som de tror att de ruvar på inom sig själva.

De är kopior på kopior på kopior och det är därför det finns alkohol, Lotto och antidepressiv medicin. Vi är inte i synk med oss själva, helt enkelt. De flesta människor gräver inte tillräckligt djupt inom sig själva där allt det där fina finns. Där guldet finns. De skulle kunna göra det ... men så plingar det till i mobilen och då måste man ju kolla, kommentera eller dela allt nonsens och värdelöst vetande som spolas ut i cyberrymden 24/7.

Samtidigt bombarderas vi av meddelanden om hur vi ska se ut och hur vi ska bete oss, vad vi ska äga, jobba med, lyckas med, prestera och hur lyckliga vi ska vara. Men hur ska vi kunna veta det när de flesta av oss letar efter svaren på fel ställen - om vi överhuvudtaget ens letar efter dem.

I en värld där vi ständigt blir upptryckta i ett hörn av jämförelser där vi alltid kommer till korta finns det inte tillräckligt med energi för att slåss. Vi orkar helt enkelt inte ta den fighten. Vi kapitulerar för insikten om att det inte är lönt att kämpa. Att det alltid finns de som är lyckligare, snyggare, bättre, mer framgångsrika, som reser mer, som har finare filter på familjebilderna och som lever idealiska drömliv som inte alls liknar vår egen tillvaro.

Vi behöver inte ens leta efter människor som ligger långt före oss på alla plan – de dyker upp precis hela tiden. Hos en del sätter själen ilsket ner hälarna i backen och vrålar ”stopp”! Och stänger ner systemet med en dos av utbrändhet.

Men då är det för sent.
Det är lite som att köra bil utan olja och reagera först när motorn har skurit. Som att proppa i sig mat från korvkiosken och plötsligt bestämma sig för att äta hjärtsmart när doktorn blir tyst i undersökningsrummet.
Som att sluta visa kärlek för sin partner och föreslå parterapi först när hon är på väg ut genom dörren med väskorna packade.

Och lösningen?
Ja, för att få en inre frid måste man känna sig själv bättre. Man måste lära sig vad man själv värderar innerst inne och låta värderingarna förankrande inom oss leda vägen framåt.

Har du provläst den här boken än?
Nedanstående bok som lästs av fler än 46 000 personer berättar HUR du ska göra för att bli din egen bästa vän. HUR du ska göra för att behandla dig själv med respekt och visa dig själv ditt riktiga värde. Läs den. Du får alltid det bästa priset av oss eftersom det är vi som ger ut boken.