Hur du slänger ut allt gammalt bagage från ditt liv och går vidare

LÄS OCKSÅ OM BOKEN: Vi två - Varje relation har sin egen historia – nu kan ni berätta er



Om du hittar gammal mjölk och en rutten frukt i kylen, låter du dem ligga kvar där då?
Nej, det är klart att du inte gör.
Det var löjligt sagt av mig.
Förlåt.

Det finns nog inte en enda frisk människa som skulle spara på saker som ruttnar i kylen. Men det finns miljontals, kanske miljarder, människor som har sina själars kylskåp fulla av sur mjölk och rutten frukt och låter dem ligga kvar där och förpesta allt annat. Och inte bara det …
De envisas med att gå tillbaka till kylen och öppna den, ibland hundra gånger om dagen, bara för att besviket konstatera att inget nytt har hänt. De tittar äcklat på det som stinker och blir lika ledsna av att se förfallet där inne, men slänger ändå ingenting.

En del människor har nästan gjort det till ett jobb att förstöra för sig själva. De släpar runt på en kista av betong som ingen utom de själva ser. De är arga, bittra och verkar helt omedvetna om att livet är en resa med ett slut. Istället för att leva i nuet, så går de omkring och låter den där kistan full med gamla sura minnen tynga ner dem.

LÄS OCKSÅ: 8 viktiga saker att komma ihåg om du vill slippa ångra dig genom livet

Allt och alla de möter under resans gång färgas av den där tyngden. För varje nytt kliv de tar på sin väg fyller de kistan med nya bittra tankar och mer elände som gör den tyngre och tyngre för varje dag.

När jag hör människor klaga över allt som de har stuvat ner i den där kistan, så tänker jag först:
Vet de något som jag inte vet?
Vet de att när livet tar slut, så dyker det upp något bättre som de har väntat på?
Är det därför de har råd att släpa runt på meningslös ilska, bitterhet och jobbiga minnen av erfarenheter som de inte längre kan göra någonting åt?

Eller är det bara så att de är tanklösa och inte har förstått hur världen fungerar - att livet belönar
människor som försöker ha en positiv uppfattning om allt som händer? Jag sa försöker som i just ”försöker” att se det goda i tillvaron. Allt som är bra och man är tacksam för.

Att alltid försöka sikta framåt för att det är precis det enda man kan göra. Det finns inget annat. Nej, det finns faktiskt inget annat.

Ja, alla människor ramlar ner i det förflutna ibland
Det är okej, det är ju en mänsklig svaghet. Det är naturligt att vi ibland klamrar oss fast vid det förflutna. Vissa saker är svåra att släppa – så är det bara. Men när vår önskan att hänga kvar vid det som varit påverkar vår framtid, så börjar en ändlös och meningslös kamp mot ett ankare som aldrig slutar dra ner och sänka oss i det förflutnas allra djupaste avgrund.

Jag har till exempel en gammal släkting som har tröttnat på livet. Hon har dålig kontakt med en av sina döttrar och den andra dottern är ganska okänslig som person. Den här kvinnan ägnar dagarna åt att älta saker som varit. Hon är 71 år och har ältat saker i hela sitt liv. Jag vet också av erfarenhet att hon inte vill lyssna på råd, så jag försöker undvika att ge dem eftersom de inte landar där de måste landa – i ett medvetande om att snart är livet slut för henne. Att här och just nu är det enda vi kan vara säkra på att vi har.

Jag vill vara en magiker i hennes liv. En som sorterar om allt i hennes hjärna, så att hon förstår att man mår mycket bättre av att släppa taget om det förflutna och istället fokusera på allt hon kan göra nu – och det är mycket – och att det är det enda vi kan göra. Vi kan bara fokusera på att göra just den här dagen så bra, intressant och spännande den bara kan bli.

Det är allas vårt jobb att göra det och det gör så ont i mig när jag ser plågade ögon som inte kan ta in det där, utan fastnar i ältandet, i oron och ibland sjunker ner i ett tillstånd av en totalt poänglös självdestruktivitet. Och lite för mycket alkohol och mat som tröst.

Visst är inte du så elak mot dig själv som min äldre släkting?
Visst fattar du vad jag menar?
Visst slösar du inte bort ditt liv som hon gör?

LÄS OCKSÅ: Går du på autopilot genom livet?

Stäng av repriserna nu direkt
Många människor vevar samma låt om och om igen i ett slags förhoppning om att komma till nya insikter eller att få höra vad de vill höra. Problemet med det här är att man inte kommer någon vart efter en viss punkt.

Och om man slutar älta problemet, så märker man snart att man får tillbaka kontrollen över livet. Att det är man själv som har makten att stänga av den där skivan.

Vilka gamla besvikelser håller dig tillbaka idag?
Alla har vi gammalt skräp i våra skåp och lådor.
Det finns inte en levande människa som inte har erfarenhet av känslomässig smärta.
De har blivit avvisade.
De har blivit besvikna.
De har fått för sig att de inte är något att hänga i granen bara för att en idiot för längesen öste skit över dem.

För mig krävdes det terapi för att sluta lyssna på den där gamla trasiga skivan som sa att jag skulle bli ett offer för det sociala arvet och hamna på en alkisbänk i parken.

Det är svårt att veta vad som krävs för att du ska rensa ut alla gamla spöken och kunna komma vidare i livet. Det vet du antagligen bäst själv. Det viktiga är att inse att det alltid finns någonting du kan göra för att slippa slåss mot ditt förflutna.
Ja, det är en kamp som kommer att göra ont.
Jag fattar, men vad man gör med den där smärtan är antagligen viktigare än smärtan i sig själv.

Där har vi ett par val att göra:
Vill du komma tillbaka och bli en aktiv levande person som lever livet eller föredrar du att tillbringa resten av ditt liv med att idissla saker från det förflutna som du ändå inte kan få ogjorda nu?
Jaha, du vet inte riktigt hur man ska tänka för att sluta göra det?
Jag ska visa dig nu.

Fatta ett beslut att släppa det där nu
Gammalt skräp försvinner inte av sig själv. Du måste bestämma dig för att släppa taget om allt som gör dig illa. Om du inte gör ett sådant medvetet val, så kommer den där bitterheten och ilskan att mala runt i dig och hindra dig från att gå vidare. Att bestämma sig för att släppa taget innebär också att du accepterar att du har ett val att släppa det där som tynger dig.

Du gör ett aktivt val att sluta återuppleva gamla smärtor och att sluta älta detaljerna i historien varje gång du tänker på den där personen eller situationen. För om hjärtat är fullt av smärta, hur kan du
då förvänta dig att kunna öppna det för något nytt och bättre?

Upprepa den här meningen hundra gånger för dig själv:
Det förflutna är en referensplats, inte en boplats

Bli en överlevare istället för ett offer.❤️

Kan vi vara överens om det?

Och en sak till!
Alla säger ...
...att man ska respektera sig själv
...att man ska ta hand om sig själv
...att man ska vara lycklig
...att man inte ska låta sig bli trampad på
...att man ska förverkliga sina drömmar
...att man inte ska låta andra göra våra hjärtan mörka
...att man ska släppa taget om det förflutna
...att man ska bli känslomässigt ärlig mot sig själv

... ja, att man helt enkelt ska bli sin egen bästa vän.

Felet med de här peppande meningarna är ju inte att de säger fel saker. De säger bra saker, men de berättar inte HUR man ska göra. ATT man ska är nämligen inte samma sak som HUR.

Nedanstående bok som lästs av fler än 46 000 personer berättar HUR du ska göra för att bli din egen bästa vän. HUR du ska göra för att behandla dig själv med respekt och visa dig själv ditt riktiga värde. Läs den. Du får alltid det bästa priset av oss eftersom det är vi som ger ut boken.