Det är en märklig sak med att-göra-listor.
De tar aldrig slut.
Man betalar räkningarna, svarar på mejlen, bokar tiden, handlar maten, fixar det där som varit trasigt sedan februari och känner sig för ett kort ögonblick ganska nöjd.
Sedan kommer man på fyra nya saker.
Och någonstans mitt i allt det där kan livet börja fungera på ungefär samma sätt.
Jag ska bara bli klar först.
Sedan ska jag ta det lugnt.
Sedan ska jag göra något roligt.
Sedan ska jag njuta.
Sedan ska jag vara nöjd.
Problemet är bara att "sedan" har en märklig förmåga att aldrig riktigt dyka upp.
Känner du igen dig i några av de här sju tecknen?
1. Du ska vila så fort allt är klart
Det låter rimligt.
Först gör man det man måste göra.
Sedan vilar man.
Problemet är bara en liten detalj:
När blir allt klart?
Tvätten kommer tillbaka.
Inkorgen fylls på.
Något behöver lagas.
Någon behöver ett svar.
Det dyker upp ett nytt projekt.
Om vila är något du bara får göra när allting annat är avklarat har du skapat ett system där du nästan aldrig får vila.
Ibland måste man helt enkelt vila mitt i allt som inte är färdigt.
2. Du känner dig duktigare när du gör något än när du har roligt
Du har två lediga timmar.
Du skulle kunna läsa.
Ta en promenad.
Sätta dig i solen.
Se en film mitt på dagen.
Eller göra absolut ingenting.
Men så ser du garderoben.
Den där garderoben skulle faktiskt behöva rensas.
Och plötsligt står du där med tre säckar gamla kläder och känner dig väldigt produktiv.
Det är förstås inget fel med att rensa en garderob.
Problemet uppstår när vi börjar känna att tid bara är väl använd om vi har åstadkommit något med den.
En eftermiddag behöver faktiskt inte resultera i någonting alls för att vara en bra eftermiddag.
3. Du säger väldigt ofta "jag ska bara..."
Jag ska bara svara på det här.
Jag ska bara fixa en sak.
Jag ska bara kolla mejlen.
Jag ska bara göra klart.
"Jag ska bara" är förmodligen ett av svenska språkets mest förrädiska uttryck.
För en sak blir lätt tre.
Och tre saker blir plötsligt en timme.
Sedan sitter resten av familjen och undrar vart du tog vägen.
Prova att lyssna på dig själv under en dag.
Hur många gånger säger eller tänker du:
"Jag ska bara..."
4. När du når ett mål börjar du nästan genast tänka på nästa
Du har kämpat med något länge.
Och till slut lyckas du.
Du blir glad.
Kanske till och med stolt.
I ungefär nio minuter.
Sedan händer något märkligt.
"Okej. Vad är nästa grej?"
Vi människor är fantastiskt bra på att flytta mållinjen.
När jag fått det där jobbet.
När jag gått ner de där kilona.
När renoveringen är klar.
När ekonomin ser bättre ut.
När jag kommit igång med träningen.
När jag...
Och när vi väl kommer dit hittar vi snabbt en ny plats där vi tycker att vi borde vara.
Ibland behöver man faktiskt stå kvar en stund vid mållinjen och titta på vad man just klarade.
5. Du har lyckats göra även sådant du tycker om till en prestation
Du börjar promenera för att det är skönt.
Snart räknar du steg.
Du börjar läsa för att du älskar böcker.
Snart har du ett mål för hur många böcker du ska läsa i år.
Du börjar odla tomater.
Tre månader senare står du och jämför skörden med grannens.
Vi människor har en imponerande talang för att förvandla nästan vad som helst till en tävling.
Till och med mot oss själva.
Ibland får man faktiskt göra något bara för att det är roligt.
Utan mål.
Utan resultat.
Utan att bli bättre på det.
6. En tom dag gör dig nästan lite rastlös
Ingenting är planerat.
Ingen väntar på dig.
Du måste inte vara någonstans.
Fantastiskt.
Eller?
För vissa av oss börjar det nästan klia lite efter ett tag.
"Borde jag inte göra något?"
Och så hittar vi något.
Vi går igenom papper.
Svarar på några mejl.
Åker och handlar något som egentligen kunde vänta.
Ordnar.
Fixar.
Donar.
Det kan vara förvånansvärt svårt att bara låta några timmar vara tomma.
Men tom tid är inte bortkastad tid.
Ibland är det där livet får plats.
7. Du tänker att du ska bli nöjd med dig själv lite längre fram
Det här är kanske den största fällan av alla.
När jag blivit lite bättre.
Lite smalare.
Lite mer disciplinerad.
Lite framgångsrikare.
När jag fått bättre ordning.
När jag hunnit ikapp.
Då kan jag vara nöjd med mig själv.
Men tänk om den dagen aldrig kommer?
Inte för att du misslyckas.
Utan för att du alltid hittar ännu ett krav innan du tillåter dig att känna att du duger.
Det är en ganska hård överenskommelse att göra med sig själv:
"Jag tycker om dig när du har presterat lite till."
Tänk om livet inte börjar när du är klar?
Det finns förstås saker som måste göras.
Räkningar måste betalas.
Jobb måste skötas.
Tvätt måste tvättas och tandläkartider måste bokas.
Poängen är inte att kasta att-göra-listan i soporna och lägga sig på soffan resten av livet.
Poängen är att inte sätta livet på att-göra-listan.
För det är lätt att hamna i en märklig väntsal där vi hela tiden tänker att vi ska njuta lite mer när saker har lugnat ner sig.
När vi hunnit ikapp.
När vi blivit färdiga.
Men livet pågår samtidigt.
Mitt bland disken, jobbet, målen, mejlen och allt det där som aldrig riktigt tar slut.
Och ibland kanske den viktigaste saken på dagens att-göra-lista borde vara:
Gör någonting som inte behöver leda till någonting.
Har du också en mållinje som hela tiden flyttar på sig?
Boken En prestation till bara – sedan kan jag tycka om mig själv handlar om vad som händer när prestation inte längre bara är något vi gör – utan börjar bestämma hur vi ser på oss själva.
När känslan av att vara duktig, behövd och produktiv blir så viktig att det nästan känns fel att sakta ner.
När vi hela tiden tänker:
Bara en sak till.
Ett mål till.
Lite bättre.
Lite duktigare.
Och sedan ska jag vara nöjd.
Men kanske behöver vi inte sluta vilja saker, utvecklas eller vara ambitiösa.
Kanske behöver vi bara sluta använda nästa prestation som inträdesbiljett till att få tycka om den vi redan är.
Läs mer om En prestation till bara – sedan kan jag tycka om mig själv här →
